Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sköt på honom. Uer har du det. Jag sköt på
honom med god vilja — gå och säg honom det!
Anklaga mig, jag her dig om det, och jag skall bekänna
för rätten detsamma jag bekänner för dig nu. Gå
och säg honom det!
Vahlin hade rest sig under den sista minuten,
och hans röst var förändrad. Den lät hård och
bestämd. I stället för att gå och siiga llård hvad
Vahlin bekänt, tryckte Hilma Ramst sig djupare ned
i kudden, som ville hon försvinna. Hon gret såsom
kunde hon aldrig sluta. Snyftningarna skakade
henne som frossbrytningar, och lutad öfver henne
stod Vahlin, dyster, upprörd och allvarsam.
Han strök henne öfver håret, bad henne ännu
en gång att genast gå och berätta för Hård hans
bekännelse och kyste henne plötsligt på pannan.
När hon såg upp, slöt Vahlin dörren efter sig
och kom ej igen på hennes rop.
Hon sjönk tillbaka på soffan och gret långt
Iram på <|vällen, tills hon blef störd af tjenstflickan,
som bad henne in till qvällsvarden och förundrade
sig öfver att hon ej tändt ljus.
Läkaren, professoren från Helsingfors, hade gjort
sin förberedande undersökning af Hårds benskada.
Det venstra benet var endast lindrigt såradt, men med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
