Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och kanske har hon beundrare ... ?
Impressarion gjorde en stor gest med armar,
axlar, hufvud och mellankropp, hvilken sade allt
och intet. Nästa ögonblick var han borta.
Vahlin väntade otålig, förargad öfver att han
svikit sitt beslut att ingenting fråga om Ililma.
Hvad han fått veta sade honom ju ingenting,
förargade honom endast.
Efter en minut kom impressarion igen.
— Så ledsamt, så ledsamt!... damerna kläda
sig just för den nästa nummern... hon kan inte
träffas förrän efteråt...
— Hvad är det för dumheter ... ?
— Det är inga dumheter, det är sant... men
jag stack ert visitkort åt henne genom dörrspringan ...
I detsamma vände sig Vahlin om för det lätta
ljudet af trippande steg. Några alnar ifrån honom
stod Hilma, som plötsligt hindrat sig i sin första
impuls att springa fram och omfamna honom. Hon
var draperad i en lång kappa öfver den halflärdiga
toiletten, med bara armar, puder i håret och
ögonbrynen svärtade, men sminket hade hon hunnit
stryka bort. Hon stod väntande som på sin
dödsdom, med blicken ansträngd, forskande, och
ande-drägten flämtande af spänning, fullkomligt osäker
om Vahlin kommit i vänlig eller fiendtlig afsigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
