Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett ögonblick stred Vahlin med sig sjelf. Hans
gamla tankar om hennes otrohet hade fatt en egen
lidelsefull fart af impressarions talträngdhet, och hade
han följt sin första impuls, skulle han helt kallt ha
gått sin väg förbi henne. Men då sprang
impressarion fram och ville hafva llilma bort med sig, —
det passade sig icke ett dylikt uppträdande utan
toi-lett i mottagningsrummet. Hilma gick icke. Hon
höll emot och lät honom fåfängt draga sig i den
ena armen, som han fått fatt i.
— Släpp henne, karl! Det är min hustru...!
Hennes arm föll slapp till sidan, och hon såg
nedåt golfvet. Det var någonting öfver henne i detta
ögonblick, som grep Vahlin djupt in i hjertat.
Kappan hade dragits tillbaka af hennes motstånd, och
den korta, gula sidenkjolen lyste fram öfver
tri-kåerna ... Kanske var hon vacker ... Vahlin visste
icke hvarför, men aldrig hade hon tilltalat
honom så. I detsamma såg han hvad det var. Den
fina rundningen omkring midjan var borta, i den
åtsittande kostymen framstodo hennes former tydliga,
och han anade... åh, nu visste han hvarför hon
rest bort från honom. Nu visste han hvarför hon
icke skrifvit... !
Det löpte rundt i Vahlins hjerna. .. tvä
månader, tre, fyra, fem ... ja, det slog in! Ett ögon-
ji
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
