Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sonetter till Diana ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LYCKOSLOTTET.
Du ser, du ser — min fantasi tar flykt
och bär mig bort på breda, starka vingar.
Vill du mig följa, fast det är förryckt,
och växla med min tanke vigselringar?
Jag flyger icke längre lågt och skyggt,
mot lyckan själf med dig jag dristigt svingar,
till dess som segrare jag henne tvingar
att visa slottet, som för oss är byggdt.
Det ligger hvitt, med slutna persienner,
i framtidsdalen, under drömmens höjd,
där ingen oss vid hvardagsnamnen känner.
Du är Diana, som med härskarfröjd
Apollo själf för din triumfvagn spänner,
och han slår lyran leende och nöjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
