Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sonetter till Diana ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FATA MORGANA.
Det var du själf, som valde vrån bland bergen.
Tyroleralperna, de stå på vakt
omkring en lycka, stum som grufvans schakt,
men som Tyrolens himmel ljus till färgen.
En kväll din arm uti min arm du lagt:
»Nåväl, förtal och fega afund, härjen
mitt namn och rykte! Sugen af dem märgen!
Jag har min vilja i min egen makt.»
Så foro vi, det blef en sällsam färd.
Jag lefver än som i en sagovärld
bland gröna gletscherna vid Pontresina.
Af dina kyssar gör jag alla fina
och vackra rim, och kring din hufvudgärd
jag plockar diktens lagrar såsom mina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
