Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sonetter till Diana ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UNDRET.
Nu är det undret skedt, att jag kan tro,
kan tro helt skyggt och spejande försiktigt.
Jag ser ej morgonrodna’n ännu riktigt,
men jag ser natten blekna kring mitt bo.
Jag känner vårens doft af gräs, som gro,
och fast min tanke tvingar mig så skickligt
att kalla lyckan något mindre viktigt,
så har just lyckan tagit all min ro.
Det är med bäfvan inför öfvermåttet
af vår och ljus jag skyggar med min hand
och tvekar att se upp mot bättre land.
Jag är så rädd att luftigt byggda slottet
på fagra önskningarnas hvita strand
skall sjunka ner i jorden vid det brottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
