Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sonetter till Diana ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VÅRREGN.
Jag vet du måste le åt mina tårar,
som tränga fram, när lyckan blidast ler.
Ser du, det knoppas aldrig några vårar,
om icke hjärtat nederbörden ger.
Den torra marken fordrar något mer
än idel solsken, idel varma kårar.
Det första regnet, vet du, det bedårar...!
Och efter regnet är det undret sker,
det stora undret, då vi båda vakna
och veckla skära hjärtblad upp ur smuts,
då Puck går kring och spelar sina puts,
då längtan ändtligen hör upp att sakna,
då lifvets hemligheter, heligt nakna,
ej äro djäfvulns konster, utan Guds.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
