Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dystert och hemskt, medan salen på Annila med sina
ljusa tapeter och sina förgyllningar täflade med
solgudens eget slott. Nej, den härligheten fann
man inte annorstädes.
Och så kom det till att på Annila fanns det
glada skratt, vänliga smekningar af en mor, som
förstod huru härligt allting var, och uppmuntrande
löjen af en sträng och mäktig far, hvars minsta
vink eller rynkning på ögonbrynen bragte
drängarna att stanna med mössan i hand och pigorna
att springa så kjolarna fladdrade. Det var annat
än i staden och grannsocknarna, där det för det
mesta var stelt, högtidligt och tråkigt, och
mänskorna talade med tillgjorda röster och skrattade
med skratt utan klang.
Där hade visst lille Karl kunnat träffa på
hvad man kallade lekkamrater, andra små gossar
och flickor, som han skulle ha roligt med, men
de begrepo alldeles ingenting. Det var omöjligt
att få dem att inse hvilken bjässe lille Karl
egentligen var och huru härligt och ståtligt hans hem
såg ut. De hade sina lekar och sina hem, som
de tyckte var det enda som dugde i världen, och
det var därför inte det lättaste att komma öfverens
med dem. De skrattade åt saker, som lille
Karl alls inte förstod, och de hade roligt åt lekar,
som han fann tråkiga och dumma. Det gick
ändå för sig, om det var bara en gosse eller flicka;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
