Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Forbönderna åkte snart sin väg från Annila
sedan de lassat af sina kärror och lagt upp det
främmande bohaget i ett lider. Men »Döbeln»,
fältherren, stannade kvar och bodde i
gårdsbygg-naden, i två rum midt emot inspektörens. Lille
Karl kallade honom Bödeln, för att det var lättare
att uttala och för att alla skrattade åt det namnet.
Och så småningom fick han i hvardagslag heta
Bödeln bland husets gamla invånare.
Lille Karl observerade Bödeln noga och
koncentrerade på honom sitt hat och sin ovilja, sedan
forbönderna farit sin väg. Han sysslade mycket
med denne i tankarna och utnämnde honom
slutligen till sin ärkefiende, efter som han just var
jätten, hvilken skulle taga Annila och drifva ut
dem själfva. Ty så mycket hade lille Karl
förstått af de äldres tal, att det var fråga om
ingenting mindre än att de skulle lämna Annila och
flytta in till staden framåt hösten. Han vågade
så mycket hellre utnämna Bödeln till sin
ärkefiende, som denne alls icke såg så förfärlig ut
och hade ingenting jättelikt alls, samt emedan han
inte heller gjorde min af att börja tugga vid
synkretsen och sluka dem alla med hull och hår.
Och sommaren kom med mycken frihet för
lille Karl, och mycken, vistelse ute i det fria. Ju
fler tillfällen han fick att vara för sig själf, desto
ifrigare uppsökte han ensamheten. Och i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
