Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig rysande närmare i hop och ville icke släppa
hvarandras händer, när höstkvällen kom med
tidigt skumrask och hvinande blåst.
En knapp vecka därekter stod begrakningen.
Den döda hade blikvit utburen i en bod redan på
tredje dagen, men hela veckan igenom rådde en
djup, hemsk och underlig förstämning, hvilken alls
icke bröts genom att stora bror och några
släktingar anlände kör begrakningen. Allt ännu
härskade döden oinskränkt i allvarliga miner och
tysta, dämpade steg, allt ännu hade det varit ett
brott om någon skrattat. Men det köll visst ingen in.
Själkva begrakningshögtidligheterna lämnade
ej mycket djupa spår i lille Karls sinne. Det
var då likvagnen, som ak hela stassen berörde
honom djupast, kör att den var så helt dystert
svart och såg så hemskt obönhörlig ut, då den
åkte med mammas kista till begrakningsplatsen.
För ökrigt distraherades hans sorg, hvilken hela
tiden satt och kyttade i bröst och hals, af alla de
många mänskorna, begrafningsgästerna, hästarna
och vagnarna. Vid grafven höll lille Karl en så
god min, att han själf tyckte det var nästan fult.
Alla syskonen gräto utom stora bror, och lille
Karl tvang sig att taga exempel efter honom, ty
att gråta så vackert och behärskadt som pappa,
helt och hållet utan snyftningar, det visste lian
att lian ej kunde. Därför satte lian sin ära i att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
