Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kronan. Vid skenet ak det såg lille Karl den
väntande julgranen i all sin prakt, ljusen stodo
kär-diga att tändas, äpplena hängde röda oeh loekande
och pappersstrutarna svällde ak konkekt, krakmandel
och russin. Genom den öppna dörren trängde lukten
ak lack — julaftonens bedårande, lokvande dokt,
som aldrig går ur minnet. Öfver granen sväkvade
osynlig barnens och julens ängel med sin
julönskan : krid på jorden och människorna en god
vilja! Det var som om mamma själk statt i
dunklet bakom granen, vinkat och nickat så vänligt
och mildt till honom och hviskat att han nu borde
gå in till pappa ocli ställa allting till rätta.
Lille Karl stod icke ut med denna vädjan
till hans veka hjärta. Han gick med häktiga steg
in till sin kar, slog starkt i dörren och sade i allt
annat än ångerfull ton:
»Pappa — jag har ljugit då.»
Som pappa själk önskade kred ocli körsoning
på julaftonen, slog lian denna gång dökörat till
kör lille Karls sätt att bedja 0111 förlåtelse, lät nåd
gå kör rätt som det lieter och expedierade pojken
kort med ett:
»Det är bra. Gå 1111 och kläd 0111 dig och
kom in till oss andra!»
Hvad pappa var förändrad, när han satt i
salssoffan och tog upp julklapparna ur en korg
— nej ur flera korgar. Han log så vackert och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
