Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blidt och klappade lille Karl så ömt på hufvudet, när
han räckte den obotfärdiga syndaren hans första
julgåfva, så lille Karl icke kunde annat än gå
afsides ut i tamburen och gråta en liten tår. Men
när han senare på kvällen fick den oerhörda,
knappast som någonting upphinneligt drömda, men
under ett par års tid med all den vilda ifver han
var mäktig efterlängtade julklappen af en egen
bössa — tänk en riktig bössa med kruthorn och
hagelpung! — då smalt lille Karls hjärta som vax,
och han lade själfmant utan ett ord armarna om
pappas hals, kysste honom och grät. Men det
var icke bara af lille Karls tårar som pappa efteråt
var våt i skägget, det syntes nog på honom hela
kvällen.
Sedan plundrades julgranen och
granskades klapparne, tackades och kysstes, och slutligen
åts lutfisk och skinka, risgrynsgröt och
plommontårta. Hela hemmet doftade af jul, af lack och
brändt granris som ljusen svedt, när de brunnit
ner. Sist sade pappa några ord till barnen om
att mamma säkert varit osynlig med om denna
julafton, efter alla varit så glada och goda och
lille Karl själf rådt på sitt svåra lynne.
Men när lille Karl kröp till sängs med
öfverfullt och varmt hjärta, så tog han till sängkamrat
sin nya bössa och somnade in med den på armen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
