Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då föll Karl plötsligt ner från det öfre
altartafvelpartiet i släden igen. Men hans
föreställningar hade varit så sköna och fulla af lugn
lycka, att han gladde sig åt de två resedygn han
hade framför sig, under hvilka han helt skulle
få ägna sig åt sitt nya, stora värf. Hans
tankar voro aldrig lifligare och hans bilder aldrig
klarare, än då han satt varmt inbäddad mellan
fällarna i släden och såg de hvita
snölandskapen liksom i dimma glida förbi sin syn mil
efter mil.
Men just när han som varmast gladde sig åt
sin rättighet att fantisera fritt, ville icke bilderna
forma sig längre. Det föll som en skymning
öfver kyrkan med de lyssnande bönderna. Annas
hand blef kall och gled ur hans; hans inspiration
att tala öfvergaf honom, farbror Ramsenius själf
blef knarrig, och hela helgdagsstämningen med
små keruber, försoning och frid ville icke låta
leka med sig längre. Karl började då välja text
till sin predikan, för att gräfva ned sig i detaljer,
när helheten ej längre höll ihop. Men så gick
det upp för honom att det var almanackan och
icke han, som föreskref text på första söndagen
efter nyår, då han skulle hålla sin predikan. Den
upptäckten gjorde honom än kallare, och när
Matti i detsamma vände sig om på kusksätet
med en upplysning att de nalkades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
