Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande inbillning till lifs, så att han slutligen skrek
med verklig inspiration såsom i lifsfara. Matti
hade förminskats till en svart punkt ett godt
stycke borta på isen, och Karl tyckte sig höra
att han ropade något. Han ansträngde sina öron
och uppfattade slutligen:
»Huru mycket kan klockan vara?»
Karl förargades åt Mattis, som han tyckte
oväsentliga fråga, drog fram sitt ur och ropade
till honom:
»Klockan är fem!»
I detsamma slog Matti in en bestämd
riktning och försvann snart bakom en udde,
lämnande Karl ensam med en drunknande häst midt
i natten, Gud visste huru långt ifrån alla
människoboningar. Han tog snart sitt parti, gjorde
krumsprång på isen midt för den stackars hästen
för att hålla sig varm och bäddade sig slutligen in
bland fällarna i släden, när kylan i hans våta fot
icke ville bli mindre af rörelsen. Hästen låg ganska
stilla med ett flämtande och en half gnäggning då
och då, så länge han såg Karl, men när denne
krupit in i släden, böljade hästen bli orolig på allvar.
Först lät han höra ett stönande, hälften
frustande, hälften gnäggning, som lät så ångestfullt,
att Karl for upp i släden och trodde att hästen
sjönk. När hästen hörde att han rörde sig i
släden, vände den på hufvudet och sände Karl sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
