Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mest körebrående blick jämte en grymtning så
talande, att Karl måste fram och lugna honom.
Han strök hästen ökver manen och öronen,
skrapade honom i pannan och under luggen, samt
talade hoppingikvande ord till honom i
bekymmers-lös ton. Hästen tyckte säkert att den
bekym-merslösa tonen lät väl hånande, ty med en otålig
rörelse kastade den på hukvudet och lät åter höra
sin ångestkulla gnägguiug, som skalk ak köld
likasom den själk. Den arbetade mest hela tiden i
vaken kör att hålla sig varm, och endast genom
rörelsen höll den vaken öppen; — isen hade
annars krusit kast omkring och ökver honom.
Fim-melstängerna, som buro upp hästen, prasslade, när
den blek otålig, och det blek den 1111 alltmera
minut ekter minut. Karl körstod honom alltkör väl
och slog an en deltagande, beklagande ton i hopp
att den skulle värka bättre än hans
bekymmers-lösa nyss. Det blek ett litet stillestånd i hästens
otålighet, den skakade bara sorgset på det vackra
hukvudet, men skalk ak köld så starkt, att isen
klirrade kring honom.
Karl satt och smekte honom i goda tio
minuter, under ganska plågsamma tankar. Hvems
var kelet till hästens nöd om icke hans? Han
kunde icke advocera sig kri inkör sitt samvete,
och han måste erkänna att han var hästens
mördare. Enligt Karls ökvertygelse kunde den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
