Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I slutet af smekmånaden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla frun såg sig ett ögonblick omkring i
tamburen, sedan hon stängt dörren efter dem, och
försökte känna sig mycket öfvergifven och förorättad.
Hennes man hade ju gått ut just denna kväll, fast
han visste huru upprörd och sjuk hon var. Det ville
icke lyckas henne genast. Hon hade blifvit alldeles
för uppiggad af besöket och af mannens hållning
under samtalet. Han var då för kostlig! Likasom
hon inte märkt huru konstlad han var! Och hans
min sedan, när hon läppjade ur vännens tesked!
Hon gick i ett tillstånd af nästan uppsluppen
själf belåtenhet in i den lilla salongen, där herrarnas
tömda glas ännu stodo kvar på bordet. Hennes
nitton år togo ut sin rätt, hon kastade sig i soffan
och storskrattade. Hon hade ju rent af gjort sin
man svartsjuk, honom, den gamla karlen, som
grubblade öfver att utveckla sig oberoende af
förhållandena!
Om en stund hade hon funnit på den olyckliga
romanen, och bläddrade i den under väntan på
mannens återkomst. Hon behöfde bara röra vid
boken för att de gamla, bittra tankarna skulle
komma öfver henne å nyo. Hon lyckades steg för steg
arbeta upp sig till ett dystert medvetande om att
en stor, stor, oförvållad olycka hvilade öfver henne.
Mannens fortfarande uteblifvande gjorde olyckan
hårdt när till skräck. Slutligen kände hon sig så
ensam, så hjärtlöst och orättvist öfvergifven, men
ändå så samlad och tapper att hon med tårar i
rösten ropade upp sin svägerska i telefonen och bad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
