Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårens kyss ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en strandäng, där solskenet leker öfver små
krusiga silfverböljor och ljumma vindkårar spela om
bland ranunkler och violer och skälfvande
fjärilsvingar. Och jag kände mig stormande ung och
lycklig igen, hela hären af bekymmer och
beräkningar blåste bort med de ljumma vindkårarna som
en frostdimma från en öfverstånden natt.
— Tack! hviskade jag endast.
Då drog våren plötsligt sin hand tillbaka, och i
samma ögonblick kände jag vårböljorna som en
krypande kyla med bakhåll af frossa och elände.
Jag såg upp. Våren stod några steg ifrån mig och
betraktade mig tankfull.
— Du börjar bli gammal, men du är kanske
ingen cyniker, sade hon.
Jag ryste och svepte rocken tätare om mig.
Hvar tog hon de mest sårande ord ifrån? Gammal!?
Det hade jag icke tänkt på förut, —jo, jag hade tänkt
på det som man tänker på en olycka, hvilken träffar
en annan, men jag hade aldrig känt det som
möjlighet förut, hvad mig själf vidkom. Gammal—! Jag
sjönk ihop med hufvudet i mina händer och såg
mitt lif passera förbi i störa, hänsynslösa och skarpa
drag. Det var barndom och ungdom, oskyldig
barndom och farlig ungdom med brännande blod, — och
så kom mannaåldern. Nej, jag var inte gammal, —
nej, nej, nej! Jag var stark som aldrig förut och
sundare i tanke och gärning. Men hvarför då denna
kyla, denna förfärliga, hämska dödskyla, som
svämmade öfver mig med våren själf? Jag kände huru jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
