Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han yille gå — men det var ett uttryck i hans
ögon, som tvingade mig att trycka honom till mitt
bröst. Der lade han, lik ett uttröttadt barn, sitt hufvud
och snyftade, som om hans hjerta velat brista.
Detta hej dlösa utbrott varade blott några ögonblick.
Han återvann sin sjelfbeherrskning, tryckte varmt min
hand och sade:
»Det är striden att vara en gentleman mot henne,
att ingenting begära, då hon intet kan gifva annat än
af pligt, att äga henne utan att äga henne, det är den
striden, som dödar mig.»
»Men är du då viss på din sak? Jag skulle vara
böjd att tro helt annat.»
»Fullkomligt viss. Jag fick brefvet från hennes
kusin en timme efter vigseln. Det var skrifvet en
månad förut genast efter vår förlofning, ehuru det hade
blifvit försenadt på vägen. Men det kom ju just i rätta
ögonblicket. Han anklagade mig för att ha stulit hans
brud, som älskat honom allt ifrån barndomen. Han
var ursinnig af smärta och raseri. Och nu har du
Teda på hela tragedien.»
»Men nu, Kasimir, du har lifvet för dig. Vinn
henne!»
»Aldrig! Hon har en gång bedragit mig. Jag
kunde aldrig tro henne mer.»
Derpå gick han före mig till biblioteket, der vi
under tystnad intogo vår supé.
»Antonia, se efter än en gång. Jag tycker han
borde vara framme nu.»
Den unga flickan, nu fjorton år, reste sig från
pal-len bredvid hvilsoffan, hvarpå den sjuka låg, och drog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
