Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ett mord på öppen gata.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart kom en läkare till platsen. Man ville
ju gärna tro, att den slagne endast var afsvimmad
och låg medvetslös. Men doktorn förklarade genast,
efter en kort undersökning, att det utdelade slaget
hade verkat som en elektrisk stöt och medfört
så godt som ögonblicklig död.
Som i en ohygglig dröm hörde jag allt hvad
som sades och såg allt omkring mig. Jag blef
fullständigt nykter där jag stod. Skräcken och
den våldsamma sinnesrörelsen hade gjort mig nykter.
Mekaniskt svarade jag på alla frågor och i
slö likgiltighet följde jag den uniformerade
konstapeln till polisstationen, åtföljd af en hel massa
människor, som tycktes icke nog kunna begapa
den unge man, som så plötsligt gjort sig förskylld
till ett så svårt brott.
Bilden af min mördade barndomsvän förföljde
mig både natt och dag. Om och om igen
genomgick jag i mitt minne de samtal vi haft med
hvar-andra, hans sista ord, hans genomträngande kvidan
vid dråpslaget, den slocknade blicken i de bristande
ogonen, allt stod outplånligt inristadt i mitt sinne.
Men äfven andra bilder frammanades ur min
själs gömslen: mina lyckliga barndomsdagar och
mina stackars gamla föräldrar.
Den rannsakning och dom jag hade att
genomgå emotsåg jag med stum förtviflan.
Det var dock inte utan, att ett svagt hopp
då och då trängde sig på mig: min ungdom och
att jag föröfvat mitt brott under rusets inflytande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
