Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Lifstidsfången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man ska inte sörja öfver sådant som inte kan
göras ogjordt.»
Hans ord, men framför allt hans vänliga sätt
upplifvade mig. Jag började se tingen en smula
ljusare. När allt kom omkring kanske det inte
var så förskräckligt som jag hade tänkt mig.
Direktörens vänliga bemötande gjorde mig riktigt
godt. Den vänlighet jag rönt här och hvar under
min långa fängelsetid skall alltid framstå för mig
som ljuspunkter i mitt eljest så dystra och trista
lif i det flydda.
Dagen efter fördes jag af en annan gevaldiger
direkt till Varbergs slottsfängelse. Under hela
färden bar jag järnkedjor om händer och fötter, så
resan var ju mindre treflig. Bojorna skafde och
gnagde oupphörligt. Men min vaktare
»vederkvickte» mig med så mycket öl jag ville dricka.
Klockan åtta på kvällen körde vi in på den
stora borggården. Ryktet hade gått före min
ankomst. Alla ville betrakta den unge mördaren.
Ett fängelse är en värld för sig. För hvarje ny
undersåte som anländer till detta rike måste alla
ha reda på hvad han går för. Och det är
besynnerligt hur snart man uppspårar hans föregående.
Det var visserligen förbjudet för fångarna att tala
med hvarandra, men jag kom snart underfund med
att man mycket väl kan meddela sina tankar
äfven på andra sätt. För öfrigt är det så godt som
omöjligt att tillämpa ett dylikt förbud i ett
gemensamhetsfängelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
