Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. I stengården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi voro tre stycken som brukade liålla på
och borra spränghål i den hårda graniten. Två
skiftades vid att hålla i borren och slägga, en var
förman. Lifstidsfångar voro vi alla tre.
En dag då vi hade borrat ett försvarligt djupt
hål i berget och lagt dit en duktig laddning
sprängämne inträffade en katastrof, som nära nog
höll på att kosta oss alla tre lifvet. Yi hade
just rensat borrhålet och packat ned sex skålpund
sprängämne, stuckit ned stubintråden och höllo som
bäst på med att stöta ned förladdningen, då min
kamrat, som förde släggan, slog miste -—• jag höll
laddstaken, som var af järn — och högg af
stubintråden just där förladdningen slutade. Till följd
af det oriktiga slaget uppkom en gnista, som
ögonblickligen antände krutet i stubintråden som
ledde ned till själfva laddningen.
Det dröjde inte så värst länge förrän den
korta trådstumpen var utbrunnen och en häftig
explosion inträffade. Hade vi bara anat att tråden
huggits af hade vi naturligtvis haft så mycken tid
på oss att vi hunnit springa därifrån, men ingen
af oss anade någon som helst fara.
Där stod jag helt lugn och höll laddstaken
med båda händerna och där stod min kamrat och
dammade på med släggan af hjärtans lust, under
det den tredje stod och tillsåg att allt gick
regelrätt och ordentligt till — alla tre fullständigt
omedvetna om den lifsfara vi utsatte oss för.
Med en ohygglig knall brakade skottet löst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
