Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Mitt första eldsdop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi blefvo från denna stund de allra bästa
vänner, som alltid delade ljuft och ledt med
hvarandra. Han var mig till stor hjälp i mitt nya lif
och han stod mig alltid troget bi med råd och
dåd under hela tiden vi voro tillsammans i
fängelset.
Jag har ofta sedan tänkt på detta. När jag
som bäst behöfde en kamrat, just som jag började
taga de första stapplande stegen på den nya vägen,
samma dag fanns en redo att Hjälpa och stå mig bi.
XV.
Onda makter.
»Hör du, Tillman, blif du en riktig människa
igen och lämna de där dumma läsargrillerna. Jag
kan rakt inte förstå hvad som tagit åt dig. Du
som förr i världen var en så’n lustig prisse. Det
där, vet du, är bara inbillning, pjunk och
ingenting annat.»
Det var Bång, en af mina bästa vänner, som
höll detta lilla förmaningstal till mig inför alla de
andra arbetskamraterna. Jag kände att jag måste
svara, ehuru jag visste, att de inte skulle förstå
mig. De kunde ju inte se saken såsom jag såg
den. Hvad jag satte först och högst, det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
