Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XVII. Gudsbespottarens tuktan.
- XVIII. En skeppsbruten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som han förut var en smädare och förföljare af
densamma.
Efter hvad jag försporde, sedan han blifvit
frigifven, är han nu bosatt i staden E., där han
åtnjuter allmän aktning för sin ärbara vandel och
sitt fromma sinnelag.
* *
*
XVIII.
En skeppsbruten.
Under de 15 år jag biträdde som sjukvårdare
inom fängelset var jag närvarande vid hundratals
dödsbäddar, somliga af dem rysliga att skåda, en
och annan dock fridfull och stilla som en
solnedgång. En sak har jag lagt märke till,
nämligen att en människas sista stunder stå i mycket
nära samband med hennes sinnestillstånd och
föregående lif.
Lastbara och förhärdade människors sista
stunder äro hemska och kvalfulla, andra däremot, som
låtit lifvets hårda tuktan ödmjuka sig och föra sig
till eftertanke, ha lättare att skiljas härifrån. De
religionsfientliga och gudsföraktande bland fångarna
hade den allra svåraste brottningskamp med döden,
som oftast på ett oväntadt och smygande sätt
störtade sig öfver dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kclifstid/0082.html
