Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
Vann Strata
86
all min stelhet är borta; jag sjelf som en annan men-
niska.
Tänk, den som finge lefva hela sommaren, utan en
tanke på arbete!
Hon mötte i Paris den vänlighet hon hoppats
finna, men allt som hon under denna tid sökte hjälp
af, visade sig vanmäktigt mot själskvalen. Hon
skrifver också till sin yngsta styfdotter från Paris,
strax innan hon återvände:
S Juni 1888.
Min elakartade hjertklappning med ty åtföljande
qväfningsanfall har förvärrats i betänklig grad. Jag
orkar icke arbeta. Jag försöker och försöker; det går
inte . .. Min arbetsförmåga är totalt knäckt. När vi
träffas igen, så fråga mig aldrig om mitt arbete eller
»hur det gått att skrifva i dag» eller något som rör
detta. Jag klottrar på papper, derför att det är lik-
som en liten tröst bara att få skrifva bokstäfver. Men
min själsspänstighet är förbi. Jag är bara en arbets-
-häst, som brutit ryggraden. Att fråga mig om jag
kan resa mig är bara att i all välmening tillfoga mig
ett outsägligt lidande. Låt gamla hästen stulta om-
kring i solskenet lite, om han kan; att han inte duger
till något plågar honom mest sjelf, stackare!
Fritag mig från skyldigheten att »hoppas», och
från skyldigheten att se glad ut. Jag har sorg öfver
det som var mig kärast: mitt arbete.
Tala inte mer om det. Nämn det aldrig. Alla
frågor plåga mig. Jag strider emot en själssjukdom,
och ju ensammare jag får vara med den dess bättre.
Jag torde stanna här; jag tänkte när jag reste,
att kanske aldrig återvända. Att strykas bort ur till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
