Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
varon här nere skulle vara att glömmas så lätt. Det
vore bäst för de mina. Men Jag hoppas ännu på ett
tillfrisknande. Och mina penningar tro icke slut ännu.
Ingen kan tro huru starkt jag hänger fast vid lifvet,
eller rättare vid hoppet att jag skall knytas fast vid
det igen.
Jag har skrifvit en. hel lunta här. Jag vill visa,
att det inte är af lättja jag inte frambringar något.
- Det är underligt att läsa det. Ord, ord, ord! Lifvet
är borta. Jag kan skrifva massvis — det duger inte
att trycka. Det är inte oredigt, men det vittnar om
andlig stelkramp. Det är som en blinds arbete: or-
dentligt, men utan färg. Det är som trä — utskuret,
omåladt trä.
När jag säger att jag är själssjuk, så betyder detta
icke att jag är oredig eller ens att Jag är »nervös».
Det är en konstnärssjukdom, och jag tror man borde
Kallägndenssärbetsångest.s—— <-sms te NE AA
Hon ämnade först dö i Paris. Men hon fann
den staden för stor, medan Hörby var för litet.
Hon valde då Köpenhamn, där hon under de gista
veckorna vistades under förtviflade arbetsförsök och
försök till motstånd, in i det sista. Men döds-
tanken smög sig allt närmare, lockande, skräm-
mande. I sitt afskedsbref säger hon sig af »öfver-
mänskliga själskval tvingad ned i det svarta dju-
pet», själskval, som nu äntligen besegrat hennes
fruktan för dödens kval, och hennes vilja att lefva.
Hennes själfbeherskning var dock ännu stark nog
för att icke förråda att beslutet var oåterkalleligt
fattadt, ens inför Axel Lundegård, som besökte
henne om aftonen den 21 Juli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
