Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franskt mode
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den hollandske målaren J. Ovens, vårs tavla »Karl X Gustavs
bröllop» här återges, har på det realistiska och dock mycket virtuosa,
med allsköns ljuseffekter lekande sätt, som utmärkte det
nederländska måleriet vid denna tid, skildrat den mest typiskt svenska
delen av för målnings ceremonien. Det är den s. k. sängledningen,
utförd på rikssalen i det gamla Tre Kronorsslottet, som vi få
bevista. Konungen sitter på ett högt uppbäddat läger under en
baldakin, och vid skenet av facklor ledes den unga bruden fram för
att sitta vid hans sida, medan vigselförrättaren läser de i handboken
föreskrivna stycken, som skola beledsaga detta egendomliga, i Sverge
urgamla bruk. En stor praktsäng står vid sidan, men synes icke
avsedd att komma till användning. Måhända har man redan vid detta
tillfälle funnit det tillräckligt att på ett mindre realistiskt sätt
markera »bilägret».
latinet och dess vackra döttrar, italienskan och franskan.
Månne inte de unga kavaljererna från Västergötland och
Småland verkade lika tvungna och skruvade i sina
underliga, heroiska balettkostymer med plymer, bandrosetter
och bara axlar, som Stiernhielms hederliga dalmål verkar
i »versus elegieus» eller »versus alcaicus minor»! Man
förstår gott, vad Stiernhielm annars personligen tyckte om
hela det nya franska väsendet, när han beskriver »Fru
Lustas» yngsta, bedårande dotter, »Flättia»:
Hon var klädd up på fransk, därå allt var brokot och krokot;
Rir.gat och slingat i kors med fransar i lyckior och nyckior,
Pappat och knappat i längd och i bredd med spitsar och litsor.
Runt omkring och i ring, ala-mode beflittrat och splittrat.»
Men när fäderneslandets heder så krävde, skrev
Stiernhielm baletter, och hela hovet dansade dem.
Med en stor balett firades Westfaliska, freden: »La
Naissance de la Paix» hette den på franska. Stiernhielms
översättning bar ett kort, ursvenskt namn: »Freds-Afl».
Vid Kristinas kröning dansade man »Lycksalighetens
Ähre-Pracht» och gav »Virtutes Repertæ» eller »The
igen-fundne Dygders Uptogh» i 37 leder med amazoner, muser
och morer, hyllande Sverges stormäktiga drottning.
Karl X Gustavs kröning och bröllop gåvo de sista
anledningarna till detta balettdansande. Kort därpå stod
svenska hären i Polen och den nationella ärelystnaden fick
nog att göra på slagfälten. Kavaljererna fingo kläda sig
i stål och damerna fingo resa hem till landet för att
spinna, kärna smör och snyta sina barn — de barn, som
skulle vinna Sverges rikaste provinser åt Karl XI, bli
reducerade och fattiga, följa Karl XII till Narva, Pultava
och — om ej till döden eller Sibirien — till Fredrikshald.
Men allt detta skulle de genomgå i fransk dräkt, med
svallande lockar, smärt midja, rak hållning och ett spotskt
leende under den lilla, smalrakade mustaschen — ett helt
annat släkte än den tungt trampande, bredbröstade, med
pipskägg, knävelborrar och eget hår utstyrda, av äkta
luthersk fromhet och nordisk törst utmärkta generation,
som följt Gustav Adolf.
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
