Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bondens, ämbetsmannens och adelsmannens söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På Dahlbergs skiss till Sueciaverkets stick av Karlstad ser man staden
i ungefär samma skick, som den hade på 16jo-talet, när Petrus
Gyl-lenius gick där som djäkne. Skolan torde vara en av de små
byggnaderna vid torget ovanför kyrkan, som då ännu låg nere vid stranden.
BONDENS, ÄMBETSMANNENS OCH
ADELSMANNENS SÖNER
V, ha från stormaktstiden flera svenska självbiografier
och brevsamlingar bevarade, som, rätt lästa och förstådda,
tillsammans ge oss en bild av det underliga flyttande och
resande, i vilket de dittills så stillasittande svenskarna
råkade in. Man blir yr i huvudet av alla de ortsnamn, varav
dessa skriftstycken vimla. Man blir trött av att i
fantasien följa dessa ständiga scenväxlingar, som dag för dag,
år från år, försiggå med alla de agerande personerna. Man
får en stark känsla av, att Sverges historia under
1600-talet är ett av dessa romantiska Shakespearedramer,
där varje tanke på »rummets enhet» — en av den
klassiska dramatikens huvudfordringar — är uppgiven, och
där, tvärtom, den brusande strömmen av huvud- och
bihandlingar rycker allting med sig i blixtsnabbt växlande
scenbilder.
Stormaktstidens svenskar äro ett folk på resa — som
deras fäder under folkvandringstiden och vikingatågen.
Deras ärenden föra dem kors och tvärs genom landet och
över havet. Det gäller inte bara de stora herrarna och
deras söner, som äro ute i militära och diplomatiska
uppdrag eller på studie- och nöjesresor. Om det så inte är
annat än bonde- eller borgarsöner, så skola de ut, om de
eljest duga något och vilja komma sig före. Hemma på
landet eller i staden kunna de tids nog slå sig till ro, när
de vunnit erfarenhet och befordran — helst också en
sparad slant.
Naturligtvis fanns det också under denna tid många,
som blevo sittande hemma, men dem hör man föga talas
om. Det är inte de, som ge sin tid dess prägel. De äro de
passiva — ovanligt få i denna våldsamt jäsande, bråda
och aktiva tidsålder.
Vi skola följa några svenska öden från dessa årtionden
och söka ge dem sådana illustrationer, som kunna ställa
tiden levande för våra blickar.
Den första biografi som vi vända oss till, har en lärd
och fin titel: »Diarium Gyllenianum». På enklare sätt
uttryckt är det Petrus Magni Gyllenii dagbok, ;om
omfattar åren 1622—1667, och ännu mera rakt på sak handlar
den om den värmländske bondsonen Petter Månsson från
Tofta by i ölme socken, mitt emellan Karlstad och
Kristinehamn.
År 1622, Aprilis den 14 meddelar han: »föddes jag hit
till världen om en söndagsmorgon uti Tofta, en by belä-
n
321
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
