Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romare och Göter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksarkivet gömmer Adolf
Fredriks namnstämpel, symbolen för
kungadömets vanmakt, i den påse,
där den avbruten nedlades år
1771. Påskriften berättar detta och
en annan hand meddelar, att
konungen senare med egen hög hand
brutit sigillet år 1781. Han glömde
aldrig namnstämpeln!
hade behövts. Som det nu gick, hjälpte själva
rokokolynnet honom till seger. Folket drack och sjöng Bellmans
nya visa »Gustafs skål», augustikvällen var ljum och
vacker, och nästa morgon vaknade Stockholm med en ny,
stark konungamakt och gamla, välkända kopparslagare.
Bellman fick en belöning — det fick f. ö. också
Tersme-den, som i god tid före händelsen sadlat om och som den
kritiska dagen hade hållit Skeppsholmen för konungens
räkning.
Den politiska omvälvningen var, som alltid, bara en
delföreteelse. Tiden var mogen för ett nytt tänkesätt.
Nytta och Nöje voro triviala ord numera; på enkla
herrgårdar ute i landet, kanske också i borgerliga kretsar,
kunde de ännu tjusa och roa, men hos de ledande
andarna väckte de bara leda och förakt.
Rousseau hade inför en gripen samtid förklarat, att
hela det berömda kulturframsteget var ett misstag.
Palatsen och de stora städerna voro missbildningar,
lärdomen var en sjukdom, de sköna konsterna och industrien
voro idel flärd och bedrägeri. Människan hade inte gjort
annat än degenererats, sedan hon vänt sig bort från den
stora, enkla, ursprungliga naturen. Redan de små barnen
blevo genom en förvänd uppfostran falska, elaka och
dumma. I sig själv voro de goda, uppriktiga, intelligenta
— felet var de äldres och det förvända systemets.
Vil-darna på det av Cook och andra sjöfarare genomforskade
Söderhavets öar voro vackrare, älskvärdare och
fullkomligare än de bäst uppfostrade européer. Otahiti var
paradiset helt enkelt — utan kungar och hov, utan
ämbetsmän och militär, utan präster och professorer. Naturens
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
