Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Äldre föreställningar om materiens väsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
par, som vi iakttaga i naturen. Materiens oförstörbarhet
hade redan förut antagits av Empedokles, som ansåg att
alla företeelser i världen bero på ändringar i form och
sammansättning hos kropparna. Demokritos lät ej binda
sig till antagande av fyra element. Han bekämpades
häftigt av Aristoteles och hans lärjungar, och det mesta
vi veta om Demokritos är hämtat från den härskande
skolans kritik av hans läror.
Det är ganska påfallande att under hela medeltiden
och ända in på det sjuttonde århundradet inga
nämnvärda framsteg gjordes inom läran om kropparnas
sammansättning. Kemisterna sysselsatte sig framför allt
med problemet om metallernas egenskaper. Dessa
ansågos alla vara av samma art, och det vore därför möjligt att
förvandla en metall till en annan. Det gällde därför att
framställa den värdefullaste av alla metaller, nämligen
guld, ur oädla metaller. Man föreställde sig att detta
skulle kunna ske genom något slags färgning. Man kände
ju också att koppar kan färgas silvervit genom
behandling med arsenikföreningar, och att den får guldfärg
genom behandling med galmeja (zink-karbonat). Detta
beror, som vi nu väl veta, därpå att vid dessa
behandlingssätt bildas i ena fallet en vit legering av koppar med
arsenik, i det andra fallet en guldgul legering (mässing) av
koppar och zink. Redan sedan gammalt visste man att
koppar erhåller värdefulla egenskaper genom tillsats av
tenn, i det att den genom sin hårdhet utmärkta legeringen
brons då uppkommer. Det syntes därför naturligt att man
skulle kunna genom lämpliga tillsatser ur koppar eller
andra oädla metaller framställa guld eller silver. Denna
mening uttrycktes så att alla metaller innehålla en
gemensam beståndsdel, som kallades kvicksilver, emedan den
ansågs förekomma minst oblandad i denna flytande metall.
Kemien hade ej med nödvändighet behövt utveckla sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
