Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Grundläggandet av den vetenskapliga kemien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
baryt, fluorväte, molybden-, volfram-, bor- och
arseniksyra, tillhörande den oorganiska kemien, samt av mjölk-,
garv-, pyrogallus-, oxal-, citron-, vin-, äppel-, slem- och
urinsyra, glycerin och mjölksocker, tillhörande den
organiska kemien. Såsom kemisk upptäckare av förut okända
kroppar står apotekaren från Köping utan like. Han
utförde även ett stort antal andra viktiga undersökningar.
Han bevisade bland annat att den återstod (”jord”
enligt Plato) som erhålles vid avdunstning av distillerat
vatten (under 12 dygns kokning i glaskärl), härrör från
ur glaskärlets väggar löst materia. Han levde 1742—1786.
-
Cavendish (1731-1810) var utomordentligt
framstående såsom fysiker, matematiker, astronom och kemist.
Han uppmätte bland annat jordens specifika vikt med
stor noggrannhet. Han förbättrade Priestleys
eudiometriska metod och påvisade med denna att luften har
överallt nära nog samma sammansättning. — Kvävet var sedan
länge bekant, dess natur av grundämne framhölls av
Rutherford i Edinburgh 1772. — Hans viktigaste upptäckt
var av vätgasen, och han bevisade att vatten är
sammansatt av väte och syre, således ej ett element. Han påvisade
också salpetersyrans sammansättning och orsaken till
vattens ”hårdhet”.
Bergman (1735-1784) systematiserade de till hans
tid gjorda iakttagelserna angående ämnenas förmåga att
ersätta varandra, genom deras sammanställning i så
kallade affinitetstabeller. Han har dessutom inlagt stor
förtjänst om analysen. Till en början var denna endast
kvalitativ om man bortser från Archimedes’ användande av
specifika viktbestämningar, - d. v. s. den avsåg att
bestämma närvaron av vissa ämnen, men ej deras mängd. För
detta ändamål använde man i hög grad lukt och smak -
man måste ofta förvåna sig huru den tidens kemister,
exempelvis Scheele, kunde komma oskadda från sina så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
