Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Grundläggandet av den vetenskapliga kemien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
anställda försök med de giftigaste ämnen. Gammal är
också användningen av färgämnen ur växtriket för att
känneteckna närvaron av syror eller baser. Småningom
fann man reagens som voro specifika för ett givet ämne.
Man övergick också allt mer till kvantitativ analys.
Redan före Boyles tid hade man börjat därmed. Boyle
utvecklade de hithörande metoderna, som utsträcktes allt
mer genom arbeten av bland andra holländaren Homberg,
preussaren Marggraf och särskilt svensken Bergman.
Denne angav en hel del föreningar av de ämnen som skulle
bestämmas, vilka föreningar lämpade sig för att genom
vägning fastställa mängden av de däri ingående ämnena.
Härvid förutsatte han uppenbarligen att sagda föreningar
hava en konstant sammansättning. Cavendish gav säkra
grunder för gasanalysen.
En hel mängd nya ämnen hade också blivit kända.
genom de kemiska forskarnes undersökningar, särskilt
Scheeles. Utom förut nämnda må anföras grundämnena
fosfor (tysken Brand 1669), mangan (Gahn 1175),
kobolt (svensken Brandt 1733), nickel (Cronstedt 1751)
och platina (d’Ulloa 1738).
Tiden var nu mogen för en omvälvning av de
kemiska begreppen, särskilt genom upptäckten av det i luften
förekommande syret, som spelar huvudrollen vid de
processer, som förut ansetts bero på flogistons försvinnande.
Den man som klart fattade läget var Lavoisier
(1743-1794), som av denna grund ofta kallas den moderna
kemiens fader. Den 1 Nov. 1772 deponerade han en sluten
skrift hos den franska vetenskapsakademien, vilken
öppnade densamma den 5 Maj 1773. Häri heter det att om
ett skålpund svavel förbrännes till svavelsyra, så väger
denna vida mer än ett skålpund. En liknande erfarenhet
kan man göra vid förbränning av fosfor till fosforsyra.
Vikttillökningen uppgavs bero på upptagandet av en av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
