Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Elden, oxidation och reduktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Fig. 11. Degel för
ytförbränningsförsök.
använt metoden för
eldning av ångpannor,
fig. 12, där tuberna
fyllts med stycken av
eldfast material.
Förbränningsvärmet
tillgodogjordes till 90
procent, medan en
med kol eldad bästa
sortens ångpanna
tillgodogjorde blott 75
procent. Detta beror
på att inga obrända
gaser gå förlorade i
skorstenen och att
förbränningsgaserna
bortgå vid mycket låg
temperatur (95° C.),
vid den maskin som är grundad på ytförbränning.
Den ojämförligt största delen av hettan avges till
ångpannan i tubernas främre del där temperaturen stiger
ända till 1,400° C. (omkring 30 cm. från tubernas
framsida, där gasblandningen inledes).
Framsidan av
tuberna är alldeles kall, d. v. S. av samma
temperatur som vattnet i pannan, vilket utgör en stor
fördel. På pannans andra sida gå gaserna ut från tuberna
vid omkring 200 graders temperatur. Denna sänkes
ytterligare omkring 100 grader genom att ledas genom en
förvärmare varifrån vatten matas in till ångpannan.
Tuberna äro mycket korta, endast 1 à 1,3 meter, varför
pannan intar mycket ringa plats jämförd med en vanlig
ångpanna, vilket också är en stor fördel. Härav följer
att ångbildningen per ytenhet är i samma grad större
(omkring 3,3 gånger) än hos en vanlig ångpanna. Man skulle
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
