Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Elden, oxidation och reduktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
medel. Nära dessa stå svavelväte och tennklorur (i
alkalisk lösning). Den industriellt synnerligen viktiga
Sabatierska reduktionsmetoden, varigenom flytande feta
syror såsom oljsyra ”härdas” d. v. s. överföras till fasta
feta syror (av högre värde) såsom stearinsyra, beror på
användning av fint fördelad nickel (eller andra metaller)
såsom katalysator vid upphettning i vätgasström, varvid
väte förenas med försökskroppen. Denna metod för
”hydrering” d. v. s. förening av en kropp med väte är
av utomordentligt stort industriellt värde och har för
övrigt stor betydelse inom den organiska kemien.
Då man låter en elektrisk ström gå genom en
lösning eller en smälta, vandrar metallen till den negativa
polen, som därigenom får reducerande egenskaper, medan
syre eller klor vandra till den positiva polen, som
därigenom blir oxiderande. Detta har fått den största betydelse
inom såväl industrien som den rena vetenskapen. Den
positiva polen kan således betraktas såsom ett kraftigt
oxidationsmedel, medan den negativa polen verkar såsom
ett lika kraftigt reduktionsmedel. Polernas oxiderande
eller reducerande förmåga växer med den
elektromotoriska kraften (potentialskillnaden) mellan de båda
polerna. På detta sätt reduceras exempelvis vätgas ur vatten,
aluminium ur bauxit, magnesium ur karnallit, ett i
kalisaltgruvorna förekommande dubbelsalt KMgCl, av
klorkalium och klormagnesium, samt natrium ur koksalt.
Dessa produkter äro viktiga reduktionsmedel. Klor och
syrgas erhållas ur klornatrium resp. vatten, kaliumklorat
ur klorkalium. På liknande sätt framställas hypokloriter
elektrolytiskt ur koksalt löst i vatten vilka ha stor
användning såsom blekmedel, vidare blysuperoxid, persulfat
och kromat, som äro starka oxidationsmedel. Den
elektriska strömmen har sålunda blivit vårt allmännaste och
främsta såväl oxidations- som reduktionsmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
