Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Verktyg, metaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
procent (vid någon nickeltillsats till detta stål kommer
man upp till ända till 60 à 70 procent) innan bristning
inträder. Härav åstadkommes en höggradig
motståndsförmåga hos detta stål mot bristning vid stötar, medan
å andra sidan dess motstånd mot nötning till följd av dess
hårdhet är utomordentligt stor. Stålet i fråga har
därför erhållit stor användning till maskindelar, som äro
utsatta för stark mekanisk påverkan, ävensom till
järnvägsskenor på sträckor, som äro utsatta för hård påkänning.
Järnets legeringar med nickel ha också högst
märkliga och värdefulla egenskaper. De första sådana
legeringar framställdes redan 1882 av Stodart och Farraday.
Sedan 1885 ha de fabriksmässigt tillverkats i Frankrike.
1889 påvisade Riley de utomordentligt värdefulla
mekaniska egenskaperna hos stål som innehåller upp till 49
procent nickel. Hopkinson fann samma år att ett stål
hållande 25 procent nickel var nära nog omagnetiserbart
vid vanlig temperatur upp till 700 à 800 grader och det
visade ingen rekalescens vid avkylning från denna
temperatur. Men om det avkyldes något under o fick det
magnetiska egenskaper, som voro ännu mer utpräglade
vid avkylning till 50° C. Stålet behöll denna
egenskap vid uppvärmning ända till 580° C. Där förlorades
sagda egenskap och återkom ej vid avkylning till
rumstemperatur. Stålet finnes således vid vanlig temperatur
i två olika modifikationer, en magnetisk och en
omagnetisk.
–-
Ett av Hadfield insänt stålprov, hållande 25 proc.
nickel, 5 proc. mangan och 0,6 proc. kol samt resten järn
befunno Barrett och Brown besitta det minsta elektriska
ledningsmotståndet hos hittills undersökta järn-legeringar.
Den elektriska ledningsförmågan hos detta stål var
nämligen 60 gånger mindre än hos koppar. Hopkinson fann
att den elektriska ledningsförmågan hos 25 procentigt
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
