Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Verktyg, metaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
nickelstål vid 180° C. var 19200 i magnetiskt, däremot
endast 13900 i omagnetiskt tillstånd. För jämförelse må
nämnas att alldeles rent järn enligt Benedicks har
ledningsförmågan 130,000, medan gjutjärnets siffra är
omkring 24,000 och vanligt ståls omkring 30,000 - de två
sistnämnda siffrorna äro mycket växlande allt efter
gjutjärnets och stålets sammansättning. Kvicksilver har
ledningsförmågan 600,000 vid 18° C. Enligt Burgess och
Aston har nickelstål av omkring 34 procents
sammansättning motsvarande legeringen Fe, Ni den minsta
ledningsförmågan, omkring 11,600. Legeringen Fe, Ni synes
därför vara en verklig kemisk förening, och detta göres
sannolikt även av de magnetiska och termiska förhållanden
hos dessa stål, som studerats de förra av Osmond och
Weiss, de senare av Guertler och Tammann, samt av
Chevenards undersökningar angående deras täthet. Dessa
senare antyda också tillvaron av en kemisk förening Fe Ni2.
Hållfastheten och elasticitetsgränsen ha båda ett
maximum vid omkring 18-20 proc. nickelhalt, där den är
omkring 5,3 gånger större för den förra och 9 gånger större
för den senare än hos järn (i detta fall var kolhalten
ständigt 0,2 proc.). År 1895 fann Guillaume att
värmeutvidgningen av nickelstål med omkring 30 procents nickelhalt
är mycket liten (mellan o° och 38 °), endast omkring en
tredjedel av platinans, som har den minsta
värmeutvidgningen bland metallerna. Värmeutvidgningen är minst
vid omkring 34 procents nickelhalt (motsvarande Fe, Ni)
då den uppgår till endast en sjundedel av platinans.
Genom tillsats av en procent mangan eller krom lyckades
Guillaume till och med att få legeringar som drogo ihop
sig vid uppvärmning (dessa innehöllo omkring 40 procent
nickel). Det var således möjligt att åstadkomma trådar
eller band av legeringar, som ej ändra sin längd med
temperaturens växling. Dessa ha fått användning för förfär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
