- Project Runeberg -  Kemien och det moderna livet /
93

(1919) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Verktyg, metaller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93
Silvrets hårdhet ligger mellan guldets och kopparns. För
att minska dess nötning legeras det med koppar i en-
och två-kronor är kopparhalten 20 procent, i femtio- och
tjugufem-öringar 40 procent och i tioöringar 60 procent.
Silver har nära samma användning som guld. Båda
metallerna användas ofta såsom skyddande vackra övedrag
på mindre ädla metaller. Silversalter ha fått särskilt stor
användning inom fotografien.
Kvicksilver står de ädla metallerna ganska nära -
det förändras ej i luften vid vanlig temperatur- och
förekommer också gediget i naturen. Det har varit känt
sedan omkring 400 år före vår tidräkning. Vilken
utomordentligt stor roll kvicksilver spelade inom alkemien, har
redan ovan antytts. Dess legeringar med andra metaller
kallas amalgam. De ha en viss användning i praktiken, så
t. ex. inom tandläkekonsten. Amalgamering av zink eller
kadmium och andra metaller användes ofta då det gäller
att framställa konstanta galvaniska element, som
användas såväl inom telegrafien som den elektriska mättekniken.
Bly och tenn hava långt före vår tidräkning varit
kända, tennet sannolikt först, vilket ju också antydes
därav att det användes för bronstillverkning. Man skiljde
ej på de båda metallerna. Tennet kallades ”vitt bly”,
sedan detta börjat förfalskas med bly, som kallades ”svart
bly”. Även antimon innefattades under denna beteckning,
ty det uppges att spetsglans (svavelantimon) vid
glödgning med kol ger ”bly”. Basilius Valentinus var den
förste som, omkring 1450, skiljde mellan antimon, tenn och
bly. Dessa metaller utmärkas genom låga smältpunkter,
tenn smälter vid 231 ° C., bly vid 330° och antimon vid
430°.
ཟླ།: རྩ
Bly (eller tenn) ansågs av de gamla egyptierna på grund
av sin lättsmälthet såsom den mest typiska bland alla
metaller, hos vilka lättsmältheten ansågs såsom den vikti-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 27 00:14:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kemien/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free