- Project Runeberg -  Kemien och det moderna livet /
94

(1919) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Verktyg, metaller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94
gaste egenskapen, då den var nödvändig för framställning
av större sammanhängande metallstycken genom gjutning.
Därför sades bly (tenn) vara metallernas ur-princip och
erhöll namnet Osiris efter den främste bland Egyptens
gudar. Då kvicksilver senare upptäcktes fick detta, som
är flytande vid vanlig temperatur, övertaga blyets
(tennets) gamla roll såsom metallernas ur-princip.
Såsom av ovanstående uppgifter framgår, voro
legeringar av tenn och bly använda redan i antiken.
Tenn ägnar sig på grund av dess mjukhet
synnerligen väl för framställning i bladform (stanniol). Tenn.
tillsättes vanligen med något bly då det bearbetas till
stanniol eller till tennkärl. Antimon är, i motsats till tenn och
bly, hård och spröd. Den tillsättes till tenn eller bly för
att göra dem mindre utsatta för nötning. En legering
som håller omkring 85 procent tenn, 2 till 5 procent
koppar och resten antimon, kallas britanniametall och
användes, gjuten eller prässad, till husgeråd, såsom skedar,
gafflar, kannor, kokkärl o. s. v. Ofta tillsättes bly, men, som
en större mängd därav kunde vara hälsofarlig, finnas
vanligen lagliga föreskrifter angående den högsta mängd bly
får tillsättas, alldeles såsom angående tennkärl.
En legering av 70-80 procent bly och 20-30 procent
antimon användes till stilmetall, som bör förena
lättsmälthet med ej allt för stor mjukhet. På grund av dess låga
smältpunkt användes tenn till lödning. För samma ändamål
kan en billigare blandning av lika delar tenn och bly,
kallad snällod, och smältande vid 240° C., begagnas.
Legeringar som smälta vid ännu lägre temperatur erhåller man
genom tillsats av vismut, vars smältpunkt är 265 ° C. En
sådan legering är Roses metall, som smälter redan under
vattnets kokpunkt, vid 94° C., och består av 50 procent
vismut, 25 procent tenn och 25 procent bly. Woods
legering, bestående av en viktdel tenn, två bly, fyra vismut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 27 00:14:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kemien/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free