Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Kiselsyrans kulturvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL V.
KISELSYRANS KULTURVÄRDE.
Lika länge som människan använt stenredskap har
hon också sannolikt begagnat sådana förfärdigade av horn,
ben eller tänder av djur, eller av bast eller trä från växter.
Det låg ju ganska nära till hands att använda benen av
större djur såsom klubbor eller hammare. Då man
sedermera förstått att tillverka knivar av flinta kunde man ju
också bearbeta djurbenen och av dem förfärdiga allehanda
slags föremål, såsom nålar, prylar, metkrokar, hackor
o. s. v. Särskilt omtyckt var elfenbenet för dess hårdhet.
Sten- och benredskapen utgjorde jämte elden
människans viktigaste hjälpmedel under den äldre stenåldern,
den så kallade paläolitiska tiden. Vid övergångstiden
mellan den äldre och den yngre stenåldern framträder ett
nytt material, som för människan varit av största
betydelse, nämligen den brända leran. I de danska
kökkenmöddingarna, samlingar av hushållsavfall från den tidens
människoboningar, och i motsvarande avlagringar från
den senare delen av den äldre stenåldern finner man
skärvor av ett synnerligen grovt krukmakeriarbete. Utan
tvivel har tillfälligheten gjort att människan upptäckt
konsten att framställa föremål av bränd lera, i det att
lerstycken som omgivit eldstaden blivit brända. Efter
bränningen hänga dessa ihop och mjukna ej i vatten.
Människan hade fått ett nytt, synnerligen användbart material.
De första lerkärlen tillverkades utan tvivel så att le-
”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
