Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Kiselsyrans kulturvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
selsanden omvandlas vid hög temperatur under en
volymökning av 13 procent till amorf kiselsyra, tridymit eller
kristobalit. Genom tillräcklig tillsats av kiselsand kan
man därför i hög grad nedsätta ”svinningen”, mellan 1000
och 1200° kan man t. o. m. få en utvidgning. Men
därvid minskas hållfastheten. I enklare produkter, såsom
tegel, behöver kaolinhalten ej uppgå till mer än 25
procent, i gods av större stycken får kaolinmängden ej
understiga 50 procent.
Vid vattnets bortgång tränger luft in i godset som
därigenom får en viss grad av porositet, som är
önskvärd för några produkter, såsom dräneringsrör och
Chamberlandfiltra. Porositeten växer med vattenhalten och
stiger med ökad bränntemperatur för att nå ett
maximum (mellan 30 och 40 proc.) vid omkring 550 grader,
då kaolinet avger sitt vatten. Därefter sjunker
porositeten, då temperaturen höjes, på grund av godsets
krympning. Vid 1400° är den endast omkring 5 procent och
i välbränt porslin kan den vara alldeles försvunnen,
varpå dess genomskinlighet beror. Samtidigt ökas
hållfastheten och elasticitetkoefficienten snabbt med
bränntemperaturen då denna överstigit 1000° (i proportion 1 till
6 resp. I till II mellan 1000 och 1200 grader).
För att göra lergodskärl vattentäta och förläna dem
ett vackrare utseende, överdragas de med glasyr. Denna
består av ett verkligt glas, i vilket alkalier, vanligen natron,
jämte bly, tenn och borsyra ingå såsom de viktigaste
beståndsdelarna jämte kiselsyra och lerjord. Glasyren
åstadkonimes vanligen genom upphettning av det brända
lergodset med ett överdrag av lämplig sammansättning.
Kiselsyran besitter den egendomligheten att uttränga andra
vanliga syror såsom kolsyra, saltsyra o. s. v. vid hög
temperatur. Detta beror till en del därpå att dessa syror
äro flyktiga vid högre temperaturer, medan kiselsyran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
