Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Kiselsyrans kulturvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
visar ingen plasticitet och kan ej heller användas för
porslinstillverkning. Däremot finnes plasticitet i hög grad
hos pulver av glimmer fuktat med vatten och ännu mer
hos fuktad pulveriserad glaukonit, ett silikat innehållande
kali, magnesia och järnoxid jämte vatten, vilka båda
kroppar bestå av tunna kristallblad.
Vid lergodstillverkning har man, sedan
utgångsmaterialet blivit rensat, exempelvis genom slamning, först
ältningen av leran med vatten, sedan formningen,
därpå torkningen och bränningen och slutligen eventuellt
glaseringen. Ältvattnets mängd bör ej vara för stor, ty
då minskas godsets tänjbarhet, och ej för liten, i vilket
fall formbarheten lider. Omkring 30 procent vatten
anges såsom lämpligt mått. Vid närvaro av kalk (i form
av karbonat) måste mängden ältvatten ökas. Detta är
emellertid ej önskvärt, varför ofta natriumsilikat
(vattenglas) tillsättes, då kalken utfälles såsom kalciumsilikat.
För samma ändamål användes, då fråga är om enklare
varor, såsom tegel, organiska ämnen såsom avkok på hö.
Vid godsets torkning går ältvattnet till största
delen bort, varför godset krymper (”svinner”). Denna
krympning uppgår till mellan 2 och 20 procent, allt efter
vattenhalten och mängden kiselsand i leran. Den är
förmånlig för godsets uttagning ur formen, som ofta göres
av gips, då godset får torka i den porösa formen.
Sedermera äger en ytterligare krympning rum vid bränningen
och är dess större ju högre bränntemperaturen är.
Enligt Le Chatelier är den för lera vid 800 ° 0,7 proc.,
vid 1000 °
O
vid 1200
2,7 proc.,
O
5,3 proc., vid 1400
omkring 12 proc. och vid 1550° omkring 22 proc. Denna
”svinning”, vars natur ej är fullt utredd, beror på
smältning av någon av lerans beståndsdelar. För att minska
krympningen tillsätter man såsom ”magringsmedel” bränd
lera eller kiselsand, som bildar ett slags fast skelett. Ki-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
