Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Kiselsyrans kulturvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
röd färg av järnoxid. Det är dekorerat med målningar i
en svart färg, som har samma sammansättning som
godset utom att det innehåller något mer alkali, omkring 3
procent, och något mer järn, omkring 7 procent, eller i
båda fallen omkring dubbla mängden av godsets halt.
Den svarta färgen beror på bildningen av ett
järnoxidulsilikat. Detta måste hava bränts in vid en lägre
temperatur än godsets bränntemperatur och med en synnerligt
stor hastighet, så att godsets röda färg ej hann att
mörkna till följd av den däri förefintliga järnoxidens
omvandling till järnoxidul, som åstadkommer dekorationens
svarta färg. Då dessutom de framställda produkterna
ofta utmärka sig för en ytterst elegant tunnhet i godset,
förenad med stora dimensioner, stundom uppgående till
ända till 50 centimeters diameter hos vaser, så kan man
ej nog beundra den utomordentliga skickligheten hos den
grå forntidens hantverkare, som framställt denna vara.
Ännu viktigare än lergodset för kulturens utveckling,
men tillhörande en senare tid, är glaset. Glaset
karakteriseras av dess genomskinlighet som beror därpå att det
är en amorf massa. Glas förlorar stundom sin
genomskinlighet och blir grumligt av små kristaller, det
säges då devitrifieras d. v. s. förlora sin egenskap att vara
glas. I själva verket kan man betrakta glas såsom en
vätska; vid 1200 graders temperatur såsom i glasugnen
är det också en vätska av sirapsartad konsistens ur
vilken gasbubblorna gå bort, och glaset kan då gjutas i
formar. Vid omkring 1000° är det en ytterst segflytande
vätska, och vid omkring 800 grader låter det draga ut
sig i tunna trådar. Vid ännu lägre temperatur ökas
segheten i så hög grad, att det kan betraktas såsom en fast
kropp av rätt stor sprödhet. Medan vatten, då det
avkyles, övergår till is, som är kristallinisk, vid en bestämd
temperatur, visar glaset vid dess avsvalning icke någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
