- Project Runeberg -  Kemien och det moderna livet /
120

(1919) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Kiselsyrans kulturvärde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120
kronglasen. Skönheten hos flintglasen framhäves genom
deras slipning och facettering. Om man i blyhaltigt glas
ersätter kalit med det billigare natronet får man ett glas
som ej fullt uppnår det vanliga kristallglasets skönhet och
därför kallas halvkristallglas. Dispersionen
(färgspridningen) hos flintglaset är omkring dubbelt så stor som
den hos kronglas. Därpå beror möjligheten att genom
kombination av linser av dessa båda slag åstadkomma
akromatism hos optiska instrument, varigenom ett
synnerligen stort framsteg gjordes på detta område.
Klingenstierna påvisade 1754 att denna möjlighet förefinnes. Det
lätta flintglaset har ungefär den sammansättning, som
motsvarar formeln 6SiO,,PbO,K₂O. Genom att öka
blyhalten däri på bekostnad av kiselsyran erhåller man
tyngre flintglas, som äro ännu starkare ljusbrytande och
färgspridande, och det tyngsta och optiskt kraftigaste är
rent blysilikat (22 proc. SiO, 78 proc. PbO). Man kan öka
upp ljusbrytningsförmågan hos blyglas genom att införa
vismut i detsamma och ersätta dess kalium med thallium,
som har egenskaper ganska liknande blyets. Dessa
glassorter ha emellertid åtskilliga mindre goda egenskaper,
såsom att de lätt repas och angripas kemiskt. För
framställning av eftergjorda ädelstenar använder man ett glas,
kallat strass, som är starkt blyhaltigt och innehåller
jämförelsevis litet kiselsyra. Dess hårdhet är dock mycket
ringa jämförd med de äkta ädelstenarnas, varför det lätt
repas och mister sin glans.
Då den store reformatorn på instrumentaloptikens
område, Ernst Abbe i Jena, anställde sina beräkningar,
huru han bäst skulle utföra sina konstruktioner, fann han
snart, att om det funnes glassorter med vissa önskade
egenskaper, så skulle han lyckas i sina bemödanden.
Dessa gingo ut på att skaffa linser som gåve fullkomligt
ofärgade bilder, vidare att finna ett glas som hade stark ljus-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 27 00:14:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kemien/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free