- Project Runeberg -  Kemien och det moderna livet /
123

(1919) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Kiselsyrans kulturvärde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123
har också lyckats häri i utsträckt grad, då den kemiska
sammansättningen av de tyska glasen icke var någon
hemlighet. Å andra sidan fick man söka om ej bland de
inhemska eller neutrala ländernas glasvaror funnes några
som kunde ersätta de tyska. Vid dylika prövningar i
Norge befanns det att glas från Limmared kunna tävla
med goda tyska glas för förvaring av alkaliska vätskor,
och att glas för kemiska reagenskärl från Rejmyra göra.
tjänst på ett tillfredsställande sätt. Den genom kriget
förorsakade isolationen har således givit åtskilliga nyttiga
lärdomar.
Medan ovan färg och ogenomskinlighet hos ett glas
ansetts såsom ett avsevärt fel, har man å andra sidan
av estetiska grunder framställt glassorter, som äro
färgade och som äro ogenomskinliga. De vanligaste färgerna
för glas äro: kobolt för blå färg, järn för blågrön eller
rödgul, guld för purpurröd, koppar, med järn och tenn,
för blodröd eller blågrön, krom för grön eller rosafärgad,
mangan för violett, titan för blåröd eller gul färg. Glas som
länge legat i jorden visar en iriserande yta. Detta beror
på delvis lösning av glaset. Samma effekt kan ernås
genom kokning av glas i utspädd saltsyra under några
timmars tid. Iriserande färger förekomma också, till följd av
vattens lösande verkan, på gamla fönsterrutor.
Kalkhaltigt glas som en längre tid upphettas till hög
temperatur avskiljer långa kristalltrådar av
pseudo-wollastonit (kalciumsilikat) till följd varav det antar ett
porslinsartat utseende. Det kallas efter Réaumur, som
först fann sagda egendomlighet. Man har sökt begagna
detta glas såsom porslin men funnit att det lider av stor
bräcklighet, varför det fått endast ringa användning.
Zinkoxid kan lätt lösas i sådan mängd i glas, att det vid
avkylning utkristalliserar som zinksilikat i långa nålar.
Dessa kunna färgas i klar grön eller blå färg genom till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 27 00:14:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kemien/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free