- Project Runeberg -  Kemien och det moderna livet /
134

(1919) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Jordskorpans kemi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134
necticut i Nordamerikas Förenta Stater. Den däri
inneslutna gasen utgöres till över 98 procent av kolsyra.
Resten är kväve jämte spår av de ovan omtalade gaserna.
Graniter och gneisser avge stora mängder gaser från 2,5
till 7 stundom ända till 18 gånger deras egen volym,
reducerad till o° temperatur och 1 atmosfärs tryck. Denna gas
består vanligen huvudsakligen av vätgas och kolsyra,
dessutom av sumpgas, koloxid, kväve och därjämte
vätesvavla. Vatten nämnes vanligen ej. Det ingår dock ofta såsom
huvudbeståndsdel. Så beräknade Gautier att en
kubikdecimeter av en av honom undersökt granit skulle, upphettad
till 1,000 ° C., vid denna temperatur avgiva 20 liter
gaser och 89 liter vattenånga (av 1,000° temperatur och I
atmosfärs tryck).
De ångor som tränga ut ur vulkanerna angripa i regel
de kringliggande klippmassorna. Därvid frigöres ofta
kolsyra eller vätesvavla genom de sura ångornas inverkan
på karbonat, såsom kalksten, eller svavelföreningar.
Temperaturen hos den flytande lavamassan är ganska
hög. Day uppmätte den i Kilauea och fann den i ytlagret
vara 1,000° C. Längre ned är den naturligtvis ännu
högre, vartill man kan sluta av de mineral, som
utkristallisera ur densamma efter att förut ha befunnit sig i smält
tillstånd och vilkas smältpunkter uppmätts av ett antal
forskare och befunnits ligga mellan 1,100 och 1,500 ° C.
Då magman stelnar bildar den de så kallade
plutoniska och vulkaniska bergarterna, av vilka de förra äro
bildade på större djup, de senare nära jordytan. Dessa
senare skilja sig, såsom ovan antytts, från de förra
därigenom att magman, ur vilken de bildas, avgiver en del
gaser. Allt efter de olika omständigheterna vid
avkylningen och särskilt den hastighet med vilken denna försiggår,
bildas en glasartad eller en kristallinisk massa. Mellan
de båda ytterligheterna, glasartad och grovkristallinisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 27 00:14:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kemien/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free