Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Jordskorpans kemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
fallet med de flesta flintbollar som finnas i
kritavlagringar, där kiselsyran småningom ersatt de mellan
kiselnålarna ursprungligen inblandade kalkskeletten.
Då ytterst fint fördelat material, särskilt sådant som
innehåller lera, underkastas tryck, bildar det en bladig
massa, som kallas skiffer. I detta fall är närvaron av
ett bindematerial ej nödvändigt, fastän det ej är uteslutet.
Såsom Le Chatelier framhållit, beror lerornas plasticitet
på deras smådelars finbladiga struktur. Det är
förmodligen kapillära krafter som hålla dem tillsammans och
förhindra vattnet att tränga in mellan dem och skilja
dem åt. Underkastas leran starkt tryck blir kontakten
mellan smådelarna ännu mera fullständig och en
hopsvetsning äger rum. Vattnet tränges ut och en lerskiffer
bildas. Denna omvandling påskyndas av hög temperatur.
Därvid kristallisera också en del mineral ut, särskilt
klorit och glimmer men även åtskilliga karbonat.
Kalkstenarna ha nästan uteslutande bildats med
organismers tillhjälp. Visserligen kan kalciumkarbonat
direkt utfällas ur vatten innehållande löst
kalciumbikarbonat därigenom att kolsyra går bort i luften, då
kalciumkarbonat avsättes. En dylik avsöndring av kalksten
förekommer vid bildning av droppsten eller stalaktiter i
grottor uti kalkberg, eller vid avsättning av kalksinter eller
tuff vid källor, särskilt varma sådana. Likaså kan det
förekomma att dylika utfällningar äga rum i havet. Men
denna bildning av kalksten spelar en mycket underordnad
roll. I de flesta fall utsöndras kalken av organismer.
Ferd. Cohn observerade att åtskilliga alger, särskilt
characéer, och mossor beklädde sig med kalkskal vid
vattenfallen i Tivoli. Han antog att detta berodde på att dessa
växter inandades kolsyra från vattnet, varigenom detta
förlorade sin förmåga att hålla kalciumkarbonat i
lösning, varför detta föll ut på växternas yta. Steinmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
