Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Vattnens och luftens kemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Van’t Hoff kallade denna samling salter ”den
geologiska termometern” och var böjd för att antaga att
eftersom på några ställen de sistnämnda kombinationerna
förekomma, så har temperaturen vid de motsvarande
lagrens bildning uppnått 72° à 85° C. Detta är emellertid
i högsta grad osannolikt ; av geologiska grunder antar man
att temperaturen vid jordytan i denna trakt ej var så
synnerligen mycket högre än den är nu. Den andra
möjligheten att komma ifrån denna svårighet ligger i
antagandet att salterna i fråga utskiljdes ur ett
havsvatten av en temperatur under 20° C. Sedermera
betäcktes avlagringarna av nya sedimentära lager, till följd
varav temperaturen steg den tilltar med omkring 30°
C. pr kilometer mot djupet. Ett täcke av omkring 2 ½
kilometer var således tillräckligt för att bringa upp
temperaturen till över 85° C, varvid en omvandling kunde
äga rum, så att langbeinit utskiljdes jämte kieserit och
sylvit. Därvid blev också vatten fritt, vilket löste en
del av salterna och prässades upp i springor. När sedan
temperaturen åter sjönk till dess nuvarande värde
återbildades ej de gamla saltmineralen, emedan de därför
nödiga materialen bortförts av den utprässade eller
genom diffusion bortförda saltlösningen. Atskilliga
omständigheter tyda för övrigt på att kalciumsulfatet i
dessa avlagringar ursprungligen utfallit i vattenhaltigt
tillstånd, det vill säga såsom gips, vilket fordrar att
temperaturen i det stora salthavet ej var över 25° C.
Troligen har den legat någonstädes mellan 10 och 20° C.
De förenämnda avlagringarna äro av utomordentlig
mäktighet, vid Sperenberg nära Berlin har man borrat
till 1,460 m. djup i ett saltlager utan att nå genom
detsamma. De måste också hava utsträckt sig över en
mycket stor yta från Elsass upp till norra Hannover och
bortåt Schlesien och Polen; salthavet torde ha täckt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
