Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Vattnens och luftens kemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
areal av omkring 250,000 kvadratkilometer. De oerhörda
mängder salt och gips som däri avsatt sig motsvara en
avdunstad havsvattenmassa av omkring 100 kilometers
djup. Då otvivelaktigt havet i fråga var vida grundare,
knappast I kilometer i medeltal, måste avdunstningen
ha fortgått under mycket långa tidsrymder och vattnet
mot slutet ha samlat sig i några mindre havsbäcken, där
utkristalliseringen ägt rum. Ett exempel från nuvarande
tid, som belyser detta förhållande, lämnar havsviken
Karaboghas på östra sidan av Kaspiska havet. Genom den
starka avdunstningen och bristen på tillflöden av färskt
vatten från kringliggande landsdelar, åstadkommes en
ständigt pågående inströmning från Kaspiska havet till
denna vik, varigenom en saltmassa av ej mindre än
350,000 ton dagligen tillföres till Karaboghas-viken.
Dennas vatten är så salt, att intet liv kan existera däri,
och saltmassor avskiljas därur. Vid stränderna
avsättas gipskristaller och längre in natriumsulfat under
vinunder sommaren är vattnet hetare och förmår
hålla natriumsulfatet i lösning. Däremot håller sig
koksaltet, som utgör huvudmassan av de mineraliska ämnena,
alltjämt i lösning.
tern
―
De nämnda saltlagren ha alltsedan 1200-talet,
troligen långt förut, använts för vinnande av koksalt. Flera
källor, som berörde dem, voro starkt salthaltiga och deras
salter fingo kristallisera ut på så kallade graderverk.
Sedermera borrades brunnar ned till saltskiktet ur vilka
saltvatten upp-pumpades. Slutligen träffade man på den
fasta saltstocken (1843). De översta skikten höllo så
mycket magnesia att man ej kunde använda dem som
koksalt, varför de bortkastades och fingo namnet
abraumsalze. Sedermera fann man att de voro ytterst
värdefulla på grund av deras stora kali-halt. I själva verket
äro de nu det enda utgångsmaterialet av stor måttstock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
