Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Vattnens och luftens kemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
ra har till allra största delen åtgått till bildning av
kalksten och andra karbonat, ej fullt en procent därav har
omvandlats till det värdefulla fossila kolet genom
växternas bemedling. Växternas livsverksamhet är så stark att
man beräknat att den skulle kunna under loppet av
trettiosju år uttömma luftkretsens kolsyrehalt. Men vid
växternas förbrännande eller förmultning återfås lika mycket
kolsyra som den som förbrukats vid deras bildning, om
man undantar en mycket ringa bråkdel, som förvandlas
till torv och sedan till fossilt kol. Syret och kolsyran,
jämte vattenångan i luften, äro dess rörliga, livsbetingande
beståndsdelar. Huvudmassan, kvävgasen, är mycket
mera stabil. Visserligen ingår den också i någon mån i
naturens kretslopp. Elektriska urladdningar i luften
åstadkomma små mängder av kväveföreningar, som tillföras
jordytan genom nederbörden och sedan utgöra en ytterst
värdefull växtnäring. Dessutom förmå några växter,
särskilt bakterier, att direkt tillgodogöra sig luftens
kväve och sålunda införa det i den allmänna cirkulationen,
på vilken livet beror.
L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
