- Project Runeberg -  Kemien och det moderna livet /
209

(1919) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Elektriciteten och kemien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

209
görande uppfinning gjorts av den utmärkte italienske
forskaren Volta, nämligen den så kallade Volta’ska stapeln.
Med dennas tillhjälp kunde man frambringa ofantligt
mycket större elektricitetsmängder än medelst de gamla
elektricitetsmaskinerna, som gåvo små
elektricitetsmängder men av vida högre spänning än Voltas stapel, som
därför ej heller gav så långa elektriska gnistor som
maskinerna. I avseende på kemiska verkningar visade sig
dessa emellertid mycket underlägsna stapeln. Denna blev
ett utomordentligt omtyckt instrument på dåtidens
fysiska och kemiska laboratorier. Två engelsmän,
Nicholson och Carlisle sönderdelade redan 1800 vatten med
tillhjälp av Voltas stapel. Följande år började Davy sina
utomordentligt viktiga försök med stapeln, vilka 1807
ledde till upptäckten av metallerna kalium och natrium
samt 1808 till framställningen av kalcium, strontium,
barium, magnesium och bor. 1802 började vår berömde
landsman Berzelius sina liknande försök, därvid
understödd av baron Hisinger. Dessa försök ledde Berzelius
till uppställande av en elektrokemisk teori, som
under lång tid behärskade den kemiska vetenskapen.
År 1801 ordnade Volta metallerna i den så kallade
elektriska tensionskedjan på följande sätt: zink, bly,
tenn, järn, koppar och silver. Sätter man två av dessa
metaller i beröring med varandra, så antager den bland
dem, som står före i tensionskedjan positiv elektrisk
laddning, den som står senare däremot negativ laddning.
Ritter visade i sitt arbete av år 1801 att samma ordning
gäller vid en metalls utfällning av en annan ur den förra
metallens salt. Så utfäller zink bly ur blysaltlösningar,
bly återigen tenn o. s. v. Zink förmår utfälla alla de
följande fem metallerna ur deras salters lösningar, bly däremot
endast de fyra efter bly följande o. s. v. Härigenom
gjorde Ritter det sannolikt att denna sedan länge kända
14-Arrhenius, Kemien och det moderna livet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 27 00:14:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kemien/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free