Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Kemien och brödfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL XIV.
KEMIEN OCH BRÖDFRÅGAN.
Den kemiska industrien har alltid ställt sig det
problemet som det främsta av alla att utan hjälp av den
organiska naturen skaffa födoämnen ur de få och ymnigt
förekommande grundämnen, huvudsakligen kol, väte,
syre och kväve, samt något fosfor, kalcium, kalium, järn,
natrium och magnesium, som ingå i organismernas
kroppsmassa. Ännu måste det medges, att vi ej kommit
synnerligen långt på den utstakade vägen. Man kan väl
säga, att det lyckats att syntetisera kolhydrat och fettämnen
och även äggviteämne-liknande kroppar, som skulle
kunna tjäna till näring. Men skulle man försöka att praktiskt
utföra detta, så skulle man råka på den oöverstigliga
svårigheten att för ett rimligt pris, det vill säga med
användande av en åtkomlig kvantitet arbete, anskaffa dessa
syntetiska födoämnen. Växt- och djur-världen
producera födoämnena med så ringa kostnad, att möjlighet
för kemisten att konkurrera med dem för
närvarande, och troligen för en ganska lång framtid är alldeles
utesluten. Det ”vita pulver”, varom den store kemisten
Berthelot drömde, och vilket i en ytterst liten volym
skulle innehålla den nödiga dagsransonen, är en fullkomligt
orealiserbar fantasi, så mycket mer som det behöves en
betydlig kvantitet av de tre grund-födoämnena, fett,
kolhydrat och äggvita, för att motsvara dagsbehovet.
Man trodde länge att den levande cellen arbetar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
